När Felicia ville titta ut

Fars Dag 10/11 2002

Kl 02.00 går vattnet fast jag fattar inte riktigt vad det är först. Bara att det blir väldigt blött i bindan jag har på mig. Jag går upp och byter fast det bara fortsätter att komma fast pyttelite. Jag ringer till Sös och BM där säger att de kollar inga vattenavgångar nattetid. Och ifall jag inte har några värkar så är det bara att vänta och ringa tillbaka efter 8.00 på morgonen.
Jag börjar känna av lite mensvärk och sätter mig med värmedynan i fåtöljen och försöker slappna av lite medan jag läser lite litteratur om förlossningar.

Kl 03.00 Nu börjar det kännas lite halvjobbigt fast fortfarande inte värre än mina hemska menssmärtor. Jag lägger mig i sängen men får springa på toaletten i ett kör för att tömma magen, precis som vid mensen. Jag försöker klocka de hemskast menssmärtorna men det finns ingen regelbundenhet, några kommer med fem minuters mellanrum för att sedan komma med tio minuters mellanrum. Och längden går definitivt inte att säga.

Kl 04.00 Jag ringer tillbaka till SöS för jag har jätteont. BM säger att på två timmar händer inget och jag får rådet att ta två panodil och ställa mig i duschen. Jag försöker duscha men blir bara svimfärdig och mår sämre. Slänger mig i sängen igen.
Efter ett tag kräks jag vilket också händer ibland då jag har svår mensvärk. Borde kanske varit en signal men värkarna är ju inte regelbundna. Snacka om fokusering på att klocka värkar!!

Kl 04.30 Anders säger att det här kan inte vara normalt. Då säger jag att han får ringa för jag har så ont och det kändes som att BM inte riktigt tog mig på allvar.
Anders ringer och motvilligt låter hon oss komma in till SÖS.
Vi får brått att packa och glömmer hälften.

Kl 05.00 åker vi till SöS och det snöar. Jag är orolig för att vi måste åka hem igen. Och jag börjar dessutom fundera på hur låg min smärttröskel egentligen är.

Ca 05.25 kommer vi till SÖS. BM-stud säger åt oss att vänta men stolarna är upptagna och jag mår jättedåligt. Paret reser sig, kanske för att de såg hur dåligt jag mådde eller också fick de ett rum. Så fort jag sätter mig känner jag att jag måste spy och jag ser ingen toa. Instinkten är att jag får inte spy på golvet ?!!! Vad hade det gjort? Hur som helst hittar jag en personaltoa och det blir ingen olycka på golvet :-)
När vi kommer in och de sätter en CTG så syns inga sammandragningar, efter ett tag syns de lite svagt. Då är min första tanke att jag åker inte hem med dessa smärtor. BM-stud klämmer på magen när mina värkar kommer. Det är inte livmodern som drar ihop sig.
Vad är det då som gör så ont????

05.45 Gynundersökning görs och jag är öppen 10 cm med bebishuvudet mot bäckenbotten. Här ska bli bebis. Jag slipper åka hem :-)
Allt är väldigt intensivt och jag är mycket omtöcknad. Det är Anders som får fråga om lustgas och den är en verklig befrielse.

06.15 Krystvärkar startar enligt journal.

07.10 Felicia kommer till världen. Jag spricker en del och får sys vilket inte är skönt. Att jag dessutom får kramp i båda vaderna så att Anders får massera den ena och BM-stud den andra gör inte saken bättre.