Mors lilla Olle

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
"Bara jag slapp att så ensam här gå"

Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka, en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
"Åh en kamrat, det var bra, se goddag"

Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: "Sedär, smaka på"
Nalle han slukar mest allt vad där är,
"Hör du, jag tror att du tycker om bär"

Mor nu fick se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
"Åh varför skrämde du undan min vän?"
Mor lilla, bed honom komma igen.